Gemensamt för primära hjärntumörer är att de uppstår i hjärnan och alltså inte är metastaser som har spridits från en tumör någon annanstans i kroppen. Alla primära hjärntumörer bildas genom att något fel uppstår i kroppens celler.

En tumör (svulst) kan vara godartad (benign) eller elakartad (malign). Ordet cancer betyder alltid att det är en elakartad tumör. De olika tumörsjukdomarna är också mycket olika varandra.

Hjärntumörer hos vuxna börjar sällan växa i en nervcell. Tumörer uppkommer främst hos celltyper som förnyar sig ofta. Det gör gliacellerna i hjärnans stödjevävnad. Många hjärntumörer växer ur gliaceller. Dessa tumörer kallas gliom och är vanligtvis elakartade.

Hos barn delar sig nervcellerna eftersom nervsystemet fortfarande håller på att utvecklas. I barnens hjärna finns omogna celler som efterhand utvecklas till nervceller. Om det uppstår ett fel i en sådan cell kan det resultera i en tumör. Ett exempel på detta är medulloblastom, en hjärntumör som nästan enbart drabbar barn.

I hjärnhinnorna, meningerna, förnyas också cellerna. Därför kan tumörer, kallas meningiom, uppstå även där. De är vanligtvis godartade, det vill säga de växer sällan in i omgivande vävnad utan tränger istället undan den. Elakartade hjärntumörer skiljer sig i ett viktigt avseende från andra cancertyper. De sätter sällan metastaser i andra delar av kroppen. Men om tumören växer så att den får kontakt med hjärn- och ryggmärgsvätskan kan celler lossna till vätskan och spridas med den.

Etiologi (orsak)

Strålbehandling tidigare i livet är den enda orsak till hjärntumör som man hittills har kunnat fastställa med säkerhet. Därtill har ett antal ärftliga faktorer visat sig ge ökad risk för att utveckla en tumör.

Tidigare given strålbehandling är idag den enda säkert visade orsaken till hjärntumörer. Latenstiden för tumörutveckling är lång och risken har beräknats till cirka 20 procent efter 30 år. I övrigt finns det ett flertal orsaker som föreslagits varvid kan nämnas elektromagnetiska fält av olika slag och arbete i petrokemisk industri. Intresserade hänvisas till tillgänglig litteratur.

Under senare år har ett antal så kallade genetiska syndrom (ärftliga genetiska förändringar) identifierats, vilka innebär ökad risk för tumörer i centrala nervsystemet. Idag finns möjlighet till diagnostik av dessa patienter med molekylärgenetiska metoder och kontrollprogram finns etablerade för de drabbade individerna.